Vad gör man?

Jag har inte sovit det minsta bra inatt :(

Hela huvudet snurrar på mig, jag kan inte sova ordentligt o jag kan inte äta ordentligt.... Tomheten håller på att att ta kål på mig, saknaden blir bara större, o jag blir mer o mer skör, o saker du gör o säger sårar, även om jag vet att du kanske egentligen inte menar att göra det... jag har ingen som helst lust att göra något av mina dagar längre... Saknaden av dig tar kål på mig... o tårarna slutar inte att rinna

Jag hoppas varje morgon som jag vaknar, att den dagen ska va den dagen då jag får träffa dig igen...

Helg

Jaha... har inte gjort något annat än legat o vilat nu de senaste 3 dygnen.... hatar att va sjuk:(
Det e deprimerande nog att allting e så grått o trist ute, o det faktum att det inte e många timmars ljus vi får... o november e den tråkigaste månaden på hela året, det händer ingenting, som kan göra en lite gladare, det e den mörkaste o tråkigaste månaden på hela året... så ska man behöva va sjuk också, vilket gör mig bara mer deprimerad, för då kan man inte träna, inte gärna umgås me annat folk på grund av smittorisk, man äter inte ordentligt, man ligger bara i ett mörkt rum hela dagarna...

o som om inte det skulle räcka, så saknar jag min Älskling nått så fruktansvärt mycket också.... ibland önskar man bara att allting bara skulle flyta på utan hinder... jag hatar att vara utan min älskling, framförallt när saker o ting e svåra.... jag är iofs en person som normalt sätt försöker se förbi problem, o försöker hitta lösningar istället... men ibland e det svårt, när allt som man hoppats på, allt man satsat på, o det o den man älskar över allting annat, när man plötslig blir bekant me tanken att det kanske inte alls blir som allting verkade för bara någon månad sedan...

Jag vill verkligen inte ge upp detta... jag tänker inte ge upp detta... jag tänker ge det allt som behövs

Jag hatar denna tiden på året

Jag hoppas att du läser detta... för vi har så mycket mer kvar, även om det verkar dystert just nu... det e inte lätt att se ljuset när det verkar så långt bort... men det kan inte alltid va bra, där kommer alltid svåra tider, men tillsammans är vi starka, o vi kan klara detta... detta e vad jag har levt för det sista halvåret... o jag vill fortsätta att lägga hela min själ i detta, om det e det som krävs...

Jag saknar dig något så sjukt mycket, o tanken på att det skulle bli något annat gör så ont..
det får bara inte bli så...





RSS 2.0